Mark Ellen Mark är en multiformatsfotograf. Många fotografer förknippar jag med ett format. Henri Cartier-Bresson är lite grått kopierade leicabilder. Hans Gedda är mellanformat, porträtt på Hasselblad, förmodligen med 150 mm + mellanringar. Steve Pyke är också kvadratiskt mellanformat, Rolleiflex (med försättslins?) och Martin Parr är rektangulärt mellanformat (6×7?) i färg. Walter Hirsch: halvformat.
Mary Ellen Mark, däremot, är som sagt en multiformatsfotograf. I hennes produktion finns såväl småbildsfoto som mellanformat. Och nu, i den senaste utställningen av henne som når skånska breddgrader, handlar det om storformatsbilder.
Resultat är mindre lyckat. Marks svit med porträtt av tvillingar, utställda på Galleri Magnus Åklundh – ett av mina favoritgallerier -, berör mig inte så mycket. Jag vet ärligt talat inte varför. Någonstans vet jag att jag borde gilla det här: porträttfoto taget med stort format, alltså fin tonalitet, det borde jag gilla.
Men det är något i de här serierna jag inte gillar speciellt mycket. Jag går fort genom galleriet. Jag vet inte varför. Funderar på att återvända för att ge tvillingbilderna en ny chans. Utställningen pågår till den 30 april.
Förutom tvillingserierna finns även ett retrospektivt rum på galleriet och de fåtaliga bilderna här är bättre än alla andra i hela galleriet tillsammans. Här ser jag återigen “Tiny”, som var med på Marks tidigare utställning i Malmö härom året och här finns det fantastiska porträttet av Dennis Hopper taget backstage under inspelningen av Apocalypse Now. Ett porträtt som sparkar mig i magen.
Teknisk notis: Marks tvillingserie är tagen på storformatspolaroid, 20×24. Det vill säga 20×24 tum. Det är en ganska speciell kamera; här finns ett filminslag om kameran.
Man kan förresten köpa sig ett Mark-signerat storformatspolaroidporträtt. Priserna börjar på 20 000 dollars.
